Emeritus professor Claës Ramel, en legendarisk miljöforskare, har avlidit

21 mars, 2013 av professorjenssen 2 kommentarer

Claës var min handledare under 70-talet och därefter forskarkolega i toxikologisk genetik vid Stockholms universitet. Han var en av föregrundsfigurerna i svensk miljöforskning när det började i mitten av förra århundradet. Redan under tonåren som ornitolog började han intressera sig för miljöfrågor. I slutet av 60-talet träffade han likasinnade forskare inom närliggande forskningsområden, cell- och strålningsbiologi och kemi. Dessa forskare träffades regelbundet och bildade då ett diskussionsforum ”Omgivningstoxikologiska arbetsgruppen” som bestod av Erik Arrhenius, Lars Ehrenberg, Sören Jensen och Carl-Axel Wachtmeister. Ett problem var att de var utspridda på fem olika institutioner på Stockholms universitet. Genom gamla kungen Gustav IV miljöintresse och inflyttande gav Knut och Alice Wallenbergs stiftelse en donation så att Stockholm universitet kunde bygga ett ”forskarhotell”, Wallenberglaboratoriet vid Brunnsviken i Lilla Frescati. Där kunde den Miljötoxikologiska arbetsgruppen komma tillsammans och ha gemensamma forskningslaboratorier. Den tvärvetenskapliga verksamheten där väckte på den tiden stort internationellt intresse och blev ett föredöme för miljötoxikologisk forskning runt om i världen.

Eftersom Claës förutom sitt forskningsområde toxikologisk genetik och var en mycket kunnig och erkänd ornitolog, blev kvicksilverproblematiken ett naturligt forskningsintresse för honom. Han visade hur metylkvicksilver var skadligt för arvsmassan och tillsammans med Sören Jensen, som visade att kvicksilvret i utsädet blev giftigt genom att det metylerades i kroppen på de djur som åt sädeskornen fick man belägg för at detta var ett farligt miljögift. Idén med kvicksilvret var att minska angreppen av mikroorganismer på sädeskornen genom att beta det med kvicksilver, men det resulterade i att många arter råkade illa och värst drabbad bland fåglarna var havsörnen som stod högst i näringskedjan. Sork och småfåglar åt av det betade utsädet och dessa blev i sin tur föda för många rovfågelarter. Kvicksilvret rann ut i vattendragen från åkrarna och man fann även höga halter i många fiskarter. Denna kunskap resulterade i ett förbud och efter det har havsörnen och även andra drabbade fågelarter sakta återhämtat sig och många är idag utom fara. Idag betraktas kvicksilver som ett av våra allra värsta miljögifter och all användning som kan leda till att de hamnar i miljön är förbjuden.

Claës var en föregångare även internationellt där han var med som initiativtagare att definiera begreppet ”genotoxicitet” på ett internationellt möte i Stockholm i början av 70-talet. Detta begrepp blev snart internationellt erkänt och ett eget forskningsområde som han själv på många olika sätt framgångsrikt bidrog till, t.ex. förståelsen av sambandet mellan skador på arvsmassan i det första steget i utvecklingen av cancersjukdomarna. Han var nära vän och hade forskningssamarbeten med andra internationellt kända cancerforskare som Takashi Sugimura på Tokyo University och Bruce Ames vid Berkely University, båda internationellt topprankade och legendariska vad gäller identifiering av genotoxiska ämnen i olika miljöer och förståelse av deras betydelse för livsstilsfaktorer och cancer.

Vi kolleger som har arbetat nära Claës kommer inte bara sakna honom som god vän utan också hans kvicka retorik, hans kunniga kommentarer och framför allt, hans genuina glädje att forska.

/Dag